Varning för Marburgvirus, liknande Ebola-viruset

Sedan dess upptäckte har de flesta utbrott inträffat i andra afrikanska länder, men denna senaste episod framhäver sin förödande påverkan på vårdpersonal.

Påverkan på vårdpersonal

enligt hälsoministern i Rwanda, Sabin Nsanzimana, har av de 26 bekräftade fallen hittills, 8 resulterat i dödsfall, och majoriteten av offren är sjukvårdspersonal på intensivvårdsavdelningen.

Denna situation belyser sårbarheten hos medicinsk personal inför infektionssjukdomar och det akuta behovet av att skydda dem som befinner sig i frontlinjen för att hantera epidemiska utbrott.

Symtomen på Marburgsjukdomen inkluderar kraftiga huvudvärk, kräkningar, muskel- och magsmärtor, vilket ytterligare komplicerar arbetet för sjukvårdspersonalen som står inför en hög risk för smitta när de behandlar infekterade patienter.

Kontroll- och förebyggande åtgärder

Trots allvaret i situationen finns det hittills varken ett godkänt vaccin eller en specifik behandling för infektion med Marburg-viruset. Emellertid utvärderar Sabin Vaccin Institute i USA en vaccinkandidat i fas 2, vilket ger ett litet hopp för framtiden.

Virusöverföring sker genom egyptiska fruktfladdermöss, som är naturliga bärare av denna patogen. Därför är kontrollen av fladdermuspopulationen och förebyggandet av mänsklig kontakt med dem avgörande för att undvika nya utbrott.

Rwandas hälsoministerium har implementerat åtgärder för att spåra dem som har varit i kontakt med de smittade och har uppmanat befolkningen att undvika fysisk kontakt för att bromsa spridningen av viruset. Fram till dags dato har cirka 300 personer identifierats som riskerade, och åtgärder genomförs för att övervaka dem.

Det internationella svaret och framtiden

Världshälsoorganisationen (WHO) samarbetar med myndigheterna i Rwanda för att genomföra ett snabbt svar på utbrottet. Matshidiso Moeti, WHO:s regionala direktör för Afrika, har uttalat att kritiska åtgärder vidtas för att kontrollera situationen och effektivt stoppa spridningen av viruset.

Det internationella samfundet måste förbli vaksamt och samarbeta i forskningen om utbrottets ursprung, liksom i utvecklingen av behandlingar och vacciner.

Allteftersom vetenskapen framskrider är det avgörande att övervakningen upprätthålls och att folkhälsåtgärderna stärks för att skydda inte bara vårdpersonal, utan hela befolkningen i Rwanda och resten av världen mot detta bestående hot.