El Tíbet, känt som "världens tak", kännetecknas av sin imponerande genomsnittliga höjd som överstiger 4 500 meter.
Denna bergiga region är inte bara berömd för sin naturliga skönhet och sin rika kultur, utan den presenterar också betydande utmaningar för kommersiell luftfart.
Flygbolag har etablerat en praxis att systematiskt undvika att flyga över Tíbet, inte bara på grund av sin höjd, utan också på grund av de risker som är förknippade med säkerheten för flygningarna.
Utmaningar med Tryck och Höjd
Ett av de största problemen som flygbolag står inför när de överväger flyg över Tibet är trycksättning av kabinerna.
Enligt
Interesting Engineering, även om flygplan är designade för att upprätthålla en säker och bekväm miljö, kan varje fel i trycksättningen tvinga besättningen att göra en snabb nedstigning till en höjd där syre är andningsbart.
I Tibet blir detta en utmaning, eftersom den genomsnittliga höjden i regionen (nära 4.900 meter) överstiger den rekommenderade säkerhetshöjden för en säker evakuering.
Dessutom gör det bergiga terrängen det svårt att identifiera lämpliga platser för nödläggningar.
Nicolás Larenas, flygningsexpert, påpekar att “i största delen av den tibetanska regionen överstiger höjden långt den minimala nödhöjden/säkerhetshöjden”, vilket ytterligare komplicerar flygoperationerna.
Motorns prestanda på höga höjder
Prestandan hos jetmotorer påverkas också av höjden. Vid högre höjd är luften tunnare och syrenivåerna är lägre, vilket påverkar motorns effektivitet.
“Jetmotorer behöver syre för att bränna bränsle och generera dragkraft,” förklarar mediet och framhäver svårigheterna att operera under förhållanden med tunn luft. Detta resulterar i en minskad kapacitet hos flygplanen att operera effektivt och säkert i Tibet.
Klimatförhållanden och Luftfartsregler
Las condiciones climáticas en el Tíbet son notoriamente impredecibles, con tormentas repentinas y turbulencias severas que presentan un riesgo adicional para los vuelos.
Piloter kan stå inför svårigheter att upprätthålla stabiliteten hos flygplanet, vilket ytterligare komplicerar flygningen i denna region.
Dessutom är det tibetanska luftrummet föremål för strikta internationella och nationella regleringar.
Dessa regleringar begränsar inte bara de tillgängliga rutterna för flygbolagen, utan kräver också speciell utrustning och träning för piloter som verkar under dessa svåra förhållanden.
Air Horizont nämner att, trots att de flesta passagerarflygplan kan flyga på höjder över 5 000 meter, är nödsituationer i Tibet problematiska eftersom varje säkerhetsnivå ligger under regionens höjd.
Sammanfattningsvis innebär det att flyga över Tibet att möta en rad utmaningar som gör det mer fördelaktigt att undvika denna region.
Från behovet av korrekt tryckreglering och bristen på nödläggningsplatser, till svårigheter i motorernas prestanda och ogynnsamma väderförhållanden, bidrar varje faktor till flygbolagens beslut att kringflyga Tibet istället för att korsa det direkt.